VKV 100 år 2025
Helt otroligt, men jag föddes in i en familj där det mesta handlade om kajaker, och först långt senare har jag förstått vilket kulturarv jag fått äran att vara med och förvalta.
Rötter i skärgården
Våra rötter finns i skärgården, där livet stundvis kunde vara ganska tufft med jordbruk, fiske och hantverk. Att kunna tänka fritt och självständigt, och hitta egna lösningar på ditt och datt, var en nödvändighet för att överleva – något som Anker, som startade VKV 1925, var en mästare på.
Mitt perspektiv
Mer om vår historia hittar ni på hemsidan och genom min far Ingvars penna och hans perspektiv. Men jag har också mitt eget perspektiv att lägga till. Just detta, att själv kunna klura och fixa till kajaker till vänner och bekanta efter tycke och smak, för att sedan se flinet i ansiktena när kajaken hamnar i sjön, är en fantastisk upplevelse. Det är djupt tillfredsställande – särskilt när man dessutom ofta får paddla tillsammans med likasinnade som ser värdet i "frihet under eget ansvar", som knappast kan manifesteras bättre än i en kajak. Det är sannerligen en välsignelse att få uppleva.
Samma snickarbod, samma vatten
Visst, vi har gått från en fjortonårings drömmar i en snickarbod när häst och vagn var transportmedel, till kundkontakter över hela världen och datorer med AI. Men jag står fortfarande i samma snickarbod, med samma verktyg på väggen, och paddlar i samma vatten som min farfar färdades i. Jag sitter på samma klippor som farfars far, liksom hans far och farfar, och njuter av samma natur och den frihetskänsla som finns i doften av tång. Evigheten och nuet smälter samman i en tidlöshet som vi alla kan vara delaktiga i.
Fyra generationer i samma varv
Alla generationer har satt sin prägel på kajakerna som produceras, och livet är en ständigt pågående process. "Inget är nytt under solen", som Predikaren uttryckte det. I skrivande stund delar jag arbetsplats och intresse både med min far och min dotter, med tre barn som far runt i dammet. Det vill säga: fyra generationer arbetar i samma lokal, vilket är ett svindlande perspektiv när pappa är 86 år och Vilja precis har fyllt 1 år.
Mot jubileet 2025
Vad som komma skall vet jag inte, men det kan vara värt att stanna upp en liten stund och reflektera. Med alla vänner och familj har vi blivit ett riktigt stort gäng med ett gemensamt nav kring VKV. Det vore roligt att på något sätt samlas för att glädjas tillsammans 2025, och jag tänker mig att vi kanske skulle kunna få till något i slutet av augusti – då fyller dessutom pappa år. Jag återkommer med exakt vad, men vi kan redan nu glädjas lite i förskott fram till dess. Även om jag själv inte är så mycket för jubileer och ritualer kan det vara dags att hitta en ursäkt för en trevlig VKV-träff där vi kan umgås med varandra – och med våra kajaker.
Kåre Ankervik